gagn·staða, gang·, “gan·” sb. f.
Nítir sa abél at vera es eigi vill þǫla gagnstoþo cains
HómÍsl⁴⁴(1993) 75v21er þui meiri þǫrf at bera þolinmóþliga ganstǫþor (“ɔ: gagnstǫþor”, ed. note)
HómÍsl⁴⁴(1993) 76r34kaɴ sva at bera iþólega at þa es maþr vill slítasc ór hꜵɴdom fiandanom. oc leggia niþr synlif (“ɔ: synþalif”, ed. note) oc snuasc til guþs i góþlifi. at fiándiɴ vecr necquerria v at móti maɴi. oc ymisconar fréistni. eþa gagnstoþor
HómÍsl²⁹(1993) 43v10hann matti eke at viɴa at þveʀa ageti crapta hans i gangstoþo siɴi
GregDialA 14326þa matti eigi of fløia fianda gangstoþo
GregDialA 1459Hann hafþi enn at nýfengno ríki gagnstǫþo í fyrstonni af Gunhildi konungamóþor
Ágr 1411þo at hann sæi vanda menn i mikilli sælv, en goða menn þola marga ⸢gagnnstavðv [var. gagnstædu Holm perg 1 4° “E”; var. gagnstadliga hluti AM 240 X fol “b”]
MarA 34711mæsti luti hærs hafðe orðit sva ræt at æighi þorðe gagnstoðu veita
FskAˣ 28516
cf. simplex staða (58)
Forms: gagnnstavðv (2); gangstoþo (2); gagnstǫþo (1); ganstǫþor (1); gagnstoðu (1); gagnstoþor (1); gagnstoþo (1);
Gloss.: EJ; ClV (gagn-); Fr; NO; Bl
Literature: Sverdrup 1911 [ANF 27] 18
Genre. (expected): religious works: 7 (2); historical works: 2 (2);